.

Usch, allt blev helt plötsligt verkligt.
Tårrna bara faller och minnena susar fort förbi.

Fruktansvärd känsla och helt plötsligt var verkligheten ikapp en!

Kan verkligheten komma ifatt en? Stannar den inte på ett speciellt avstånd ifrån en hela tiden?

Inte min, bara Namnes ingraverat i STEN räckte för att allt som en gång betydde något var helt plötsligt BORTA!


I arbetskläder åkte jag snabbt in om FK:a för att se om F fått någon fin
födelsedag-present undertiden vi ej var hemma.
Med de gul/oranga blommorna i handen och vasen med vatten i handen räckte det att jag gick runt första och enda husknuten då allt bara vände. 
Hann precis fram till honom och tårarna rann. 

SÅ SAKNAD!