.

Mitt i allt ståhej uppe i Stallet ringer pappas mobil, ovanligt - NEJ. Inte det första
den närmaste 5 minutrarna. Till det viktigt(eller det som hände). M ringde,
det ändra jag fick veta var att jag skulle köra hem direkt för stömmen
hade gått och M var jätte rädd.

För er som inte vet det så bor jag inte inne i någon stad, lite mer tvärt om.
Mitt ute i (enligt Mells) Ingemansland, på sommaren blir vi dock joinade av
x-antal(och då menar jag 3 siffrigt antal) sommargäster. Även vi inte bor
i Båstad så är detta stället rätt attraktivt.

I alla fall, väl hemma med bilen igång i ett kolsvart område öppnade M dörren och
jag gav mig ut till proppskåpet(andra gången för mig och sist var nog för 5 år sedan).
Ringde upp pappa så jag inte gjorde fel och när proppen var bytad kom
ljuset inte tillbaka. Så med pappa i telefonen tittade vi oss runt, finns faktiskt
några mer "galna"människor som trivs här nere i mörkret, och där var lika svart.
Så packade ihop M's läxor och begav oss tillbaka till Farmor och Farfar.
På hela vägen upp på en körsträcka närmare 5km lös inte ett enda ljus i ett
enda ljus. Då begrep vi att inte ens ett litet proppbyte skulle
hjälpa att få liv i våra lampor.

Konsigt jag inte la märke till detta på vägen ner! Är ändå mer än 4,5 km hem.

Någon mer i Båstads kommun som drabbades av detta 1h och 30 min långa mörker?

Man ska inte klaga, jag vet.
Glad stömavbrottet inte drabbade stallet!

Xo C