.

Tåg spårade ur utanför Landskorna idag...! Glad jag inte var med där då vet jag inte hur jag skulle lckas ta mig hem i en bit! (Nu vill jag har sommar, även om jag gillr snö)
Gick ut vid 20 tiden för att skotta för 3:de gången. Kål svart, alldeles stilla, inget ljud utan snön under fötterna och mitt eget hjärt slag. Även om jag har den värsta skräcken för mörker så njöt jag riktigt där ute. Skumt dock att man kan känna sig helt ensam i världen bara att gå ut genom ytterdörren. Väl klar med uppfart och alla gångar kände jag inte alls för att gå in så jag fortsatte skotta vägen hos oss! Konstigt jag vet, men tänkte vara snäll då pappa ska iväg tidigt och fastnade redan när han kom hem så tänkte hjälpa han på traven. Nästan ute vid post-låderna vände jag om och började istället skotta inne hos våra grannar Bengt&Monica är man snäll så är man! :)
Tankarna som flög runt i huvudet var rätt stilla men varade dock inte länge. Började tänka på serien jag och vännen Rebex satt uppe och tittade på. Tog det lugnt men man kunne ju inte låta bli och tänka hur man skulle reagera om något sådant skulle hända som i filmen. Knasigt men sant! x)
Även andra tankar började malas men tänker inte ta upp de här då de är alldeles för personliga!
Känlan av att vara helt ensam ver inte spciellt udnerbar, men ändå befriande då man inte behövde vara orolig man sårade någon eller någon kunde såra en - önskade dock jag hade någon som kom fram til mig i mörkret och la sina armar om mig. Utan att säg ett ord bara känna trygghet och varme!
Brukar vara grym på att prata om vad som hämder och känslor men går bara inte.
Kan inte säga det - blir helt plötsligt verkligt!
Önskar du var hör hos mig! <3

Nattinatt C
Sweet Dreams...